16 år och oskuld. Under hösten då allt gått åt helvete så hade jag tytt mig till en kompis i samma klass som mig. Vi kunde skoja och prata om det mesta. En kväll i januari så skulle vi plugga till en redovisning dagen efter över msn. Vi kom in på annat och han var den första jag erkände till om mitt självskadebeteende. Vi skrev till varandra i många timmar den natten och insåg sedan att vi inte fått något gjort till redovisningen. Han sa att vi kunde ses och prata igenom allt dagen efter över en film hos honom. Han skulle sjukanmäla sig och jag skulle gå till skolan och sedan gå därifrån för att "jag inte mådde bra", det var vår plan om hur vi skulle skolka redovisningen.
Dagen efter var det precis vad vi gjorde. Jag var klädd i mjukisbyxor och ett för stort linne. Han mötte mig vid busshållplatsen. Det var snö överallt. Vi gick tillsammans hem till honom och väl där vågade jag ta av mig tjocktröjan och han var den första att se mina då uppskurna armar. Då pratar vi inte lite heller utan väldigt såriga armar. Han kollade på mig och knuffade sedan ner mig på sängen och slet av mig kläderna ner till trosorna. Han tog sin hand över min mun medan jag grät och bad honom sluta. Andra handen tog han min hand i och tvingande mig runka av honom innan han istället tryckte mitt huvud mot honom och tvingade mig att suga av honom. Under hela tiden kallade han mig baby, som om jag valde det av egen vilja. När han sedan kände sig "nöjd" med avsugningen gled hans hand innanför mina trosor och han upptäckte att jag hade en tampong i eftersom jag hade mens. Det "räddade" mig för han slutade där och slängde kläderna på mig. Jag klädde på mig och tog mig därifrån rädd och äcklad.
På kvällen fick jag ett sms av honom "om du berättar för någon så är du dödens". Dagen efter i skolan kom han fram och kramade mig som vanligt och agerade som om inget hänt. Det tog mig knappt två veckor innan jag hoppade av skolan. Klarade inte av att gå i samma klass som honom.
Efter det kände jag mig väldigt äcklig. Hade svårt att hålla i runda saker så som vattenslangar och liknande och jag skrubbade händerna och kroppen med stålull för att få bort känslan av hans händer över mig. Idag undrar jag hur man kan vara vän med någon i ett halvår och sedan få reda på att människan har både ätstörningar och självskadebeteende och ändå gå på en så. Jag förstår inte hur man fungerar då. Än idag kan jag inte ha händer på huvudet när jag suger av någon och jag blir hysterisk när någon kallar mig för baby. Jag gick faktiskt tillbaka till skolan efter ett år och då agerade han som om jag inte existerade för då hade han flickvän. Så vi pratade aldrig efter det. Men att komma tillbaka till skolan (även om jag fick gå om ett år) var en stor vinst för mig.
Kommentera