Det kanske är svårt att förstå hur man kan stanna hos någon som kontrollerar och slår en. Men det är ganska simpelt faktiskt. Att fastna i en sådan relation när man från början hade dåligt självförtoende och trånade efter att ha vänner och att ha någon som älskar en. När någon då säger att han älskar en faller man för känslan att bli älskad. Precis så jag gjorde med båda mina ex, blev tillsammans innan känslorna fanns. Sedan händer det väldigt långsamt och det är svårt att förstå men helt plötsligt har man inga vänner kvar och allt man har kvar är en kille som slår en. Det är svårt att lämna någon som kontrollerar en när man inte har någon annan att vända sig till.
Hur jag tog mig ur första förhållandet var just på detta sätt, jag hade en som jag kunde prata med och som sa att han aldrig skulle utsätta mig för samma helvete (vilket han sedan gjorde.) Denna var mitt senaste ex. Jag var inte singel länge däremellan, endast några dagar faktiskt men. För då hade jag någon som hjälpte mig ur min fångenskap hos en aggressiv man jag inte ville vara med.
Hur jag lämnade den andra var efter att han slagit mig ordentligt efter att vännen gått bort. Han tyckte jag skulle trösta honom (som kommit vännen ganska nära den sista månaden) och ville inte att jag skulle sörja utan blev arg när jag gjorde det. Med min väns död och en kille som slog mig så orkade jag inte längre. Jag gav upp, på riktigt. Struntade i allt och brydde mig inte om mig själv. Jag brydde mig om mig själv till en så låg grad att jag inte brydde mig om han skulle gå på mig om jag gjorde slut eller att jag inte hade någon att gå till. Jag hade gett upp och det var då jag gick in i att ligga med okända hela sommaren. Jag hade gett upp och var mer eller mindre i ett apatiskt läge och utmanade mig själv att leva ett liv på adrenalin med osundheter. Jag åt inte, började röka massa, träffade okända äldre män och drack mycket. Mitt liv hade ingen mening och det var därför jag vågade bryta. För det spelade ingen roll om något hände mig.
Jag tror att allt ont för med sig något gott och utan min sorg för min vän så hade jag inte gett upp och då hade jag inte vågat bryta upp förhållandet. Jag levde det livet tills jag träffade min nuvarande 3 månader senare. Från första dagen vi sågs och jag hade tänkt honom som ännu ett one-night men när han höll om mig den natten, visade kärlek och trygghet till mig som då var en främling för honom. Den gesten gav mig tillbaka mitt liv och min lust att leva.
Kommentera