Jag förlorade oskulden med mitt första ex. Då var jag 17. Till en början var det spännande och jag hade ganska stor sexlust. Efter ett tag avtog den och han nöjde sig inte med mindre än 3 gånger om dagen. Att känna sig tvingad tog bara ner lusten mer och till slut existerade den inte längre. Dock tänkte han inte bryta vanan. Så det fortsatte, sex 3 gånger om dagen. Spelade ingen roll om jag sa nej, stretade emot eller grät. Han skulle promt ha sitt sex. Kunde vakna upp av att han trängde in i mig. Vid denna tid gick jag på rätt mycket sömntabletter dessutom. Till slut orkade jag inte bry mig mer. Lät honom göra vad han ville. Stretade man inte emot gjorde det mindre ont, sa man inte ifrån fick man mindre ångest, höjde man dosen sömntabletter så vaknade man ändå inte när han låg med en i sömnen. Det blev en vana, en dålig vana. Detta höll på i närmare 1 år av 2,5 år som vi var tillsammans. Inget jag gjorde hjälpte så jag gav upp och underkastade mig. Men jag har aldrig haft en sund uppfattning av sex under mina år.
Men vi hade det ganska bra annars. Tyckte jag då. Och jag slapp ju vara ensam i och med hans kontrollbehov att veta vad jag gjorde och var hela tiden.
Kommentera