Med tiden stark

För många år sedan på BUP så sa min psykolog åt mig att sätta namn på min negativa sida, den som tar fram ångesten, panikattackerna och alla dåliga tankar. Just för att inte känna mig vid att jag är ångesten, att jag är allt det dåliga utan att det är en del av mig. Denna del fick namnet Elisabeth. Det är Elisabeth som är min ångest, min panik och allt negativt jag tänker och känner. Det är när hon är framme som jag skriver här, för att försöka kväva henne en liten del åtminstone. Det är få som känner till henne och det är oerhört få som jag visar henne för. Jag tampas i tysthet med henne varje dag, flera gånger dagligen. Är så trött på henne och vill bara kasta ut henne ur mitt liv. Men hon greppar bara hårdare och hårdare för varje gång jag försöker. Försöker att inte lyssna på henne. Försöker att inte släppa fram henne men det är så oerhört svårt. Hoppas min psykolog kan ge mig tips på att hantera henne bättre när jag ska dit på fredag.