Med tiden stark

Har hittat världens finaste kille. Allt är perfekt med honom, förutom att han är yngre än mig och åldersnojan sätter in. Men sådant går att hantera! Han är allt det jag sökt efter och jag hittade honom genom att hälsa på honom ute. Vi vet vilka vi är innan men inte mer än så. Positiv, rolig, lugn, trygg, gosig, social och han värderar också att ha egna vänner men ändå kunna umgås. Han har sovit några nätter hos mig och allt känns så underbart. Samtidigt skriker det i mitt huvud att jag inte är bra nog för honom, att jag bara borde be honom hålla sig borta eftersom jag har problem och att han ska skona sig från mig. Jag tycker verkligen om denna kille men känner mig så värdelös gentemot honom och hans charm. Detta är ingen player och ingen som skulle kunna göra mig illa. Mina vänner är så glada över att vi träffats och allt är så bra, utom hjärnspökena. Jag försöker hålla mig hela tiden med att inte skriva allt som mitt ostabila jag skriker åt mig. Men han måste få veta vad jag egentligen är för person. Så i morgon ska vi prata, jag måste berätta om att jag kan känna mig låg och skiftar konstant, att jag går i kbt, att jag har problem från det förflutna och sen får han avgöra om han vill fortsätta ses eller inte. Detta kan förstöra allt men han måste få veta, veta vem jag egentligen är, något annat är inte schysst mot honom.