Med tiden stark

Få vet om detta. För många år sedan bedrog jag mitt ex. Hade precis slutat gymnasiet, vännerna därifrån hade lämnat mig och jag hade bara min pojkvän den sommaren. Jag jobbade konstant och han var riktigt avig mot mig, ville inte ses och ville inte röra mig, inte ens krama om mig. Han skickade mejl med alla mina fel, brister och hur en perfekt tjej skulle vara och skickade kopior till sitt ex också. Jag kände mig ensammast i världen. Men jag kunde inte länna honom, han var allt jag hade kvar. Fick kontakt med en gammal bekant på instagram och vi började skriva. En väldigt trevlig kille, rätt ensam också efter att ha brutit upp ur många års förhållande. Framåt hösten började vi ses, som vänner. Vi såg på film eller tränade ihop. Det fanns inget sexuellt alls. Började på en kurs där jag inte kände samhörighet med någon och kände mig fortfarande ensam. Allt jag ville ha var lite värme, en famn som kunde hålla om mig och några snälla ord. En kväll efter vi sett på film och jag gått hem fortsatte vi skriva. Ingen kunde sova och han frågade om jag bara kunde sova hos honom, inget mer, bara sova. Efter mycket om och men gick jag tillbaka till honom och vi sov tillsammans. Första gången på flera månader jag blev omhållen och jag sov så underbart. Detta fortsatte, vi sov med varandra som vänner desperata efter närhet ett tiotal gånger. Sen en morgon höll vi på och småkivas lite i sängen och vi testade varandras gränser. Jag hade kunnat säga nej men av någon anledning gjorde jag inte det utan jag lät honom gå ner på mig. Där och då kände jag mig som en prinsessa. Sex där jag stod i centrum och där han brydde sig om mig och mina behov hade aldrig hänt innan. Efteråt mådde jag desto sämre. Hade länge ångest efter det men idag har jag kommit över det. Vi är fortfarande vänner, vi har pratat igenom allt och jag har insett att han fick mig att stå ut genom allt, genom ensamheten genom att ge mig närhet och få mig känna att jag betydde något och var bra igen. Vi har haft sex efter det också, när båda varit singlar. Men att vara otrogen igen skulle jag aldrig kunna vara. Någonsin. Jag försvarar inte otrohet någonstans men jag ångrar inte längre det jag gjorde, men det kommer aldrig upprepas heller.